Vikten, det är något som folk aldrig vill prata om. Varför kan man då undra, varför är det så farligt att prata om sin vikt? Vad är det som är så hemligt, jobbigt och pinsamt? Vikten betyder egentligen ingenting. Det är måtten som är det väsentliga. Detta är också något man så ofta säger till andra och vill förmedla, att det är måtten som visar om det har hänt något, inte vågen! Men trots detta, trots hur klok man är när man pratar om andra så är det så svårt att tänka på det när det gäller en själv. Löjligt, I know.
Folk har tidigare frågat mig här på bloggen vad jag väger, hur lång jag är osv. Det är absolut inget som är hemligt! Jag har svarat vissa men aldrig skrivit om det i ett inlägg. Frågar vänner mig, någon på jobbet osv, så har jag inga som helst problem att tala om vad jag väger. Innan kunde jag tycka att det var lite jobbigt för att jag väger på ett högre kg-tal än många andra tjejer. Men är det så konstigt? Jag är också mkt längre än dom flesta tjejer är. Jag SKA väga mer än en medeltjej på ca 170 cm - det ska jag!
Så hur är jag då egentligen bygd? Jag är 185 stolta centimetrar och väger idag 72,5 kg och har ett bmi på 21.2. Mitt mål har hela tiden varit och är fortfarande, att gå ner till 70 kg. Varför just 70 kg? För att det är ett jämnt kg-tal och är ett hyfsat enkelt mål att ha. Förra året när jag inte hade några knäproblem och var riktigt duktig med kost och träning så var jag nere och vände på 70,5-71 kg flera gånger. Det var en skön känsla och jag vill gärna nå ner dit igen. Just nu är jag hyfsat nöjd med min vikt och känner inte att det är den som gör så stor skillnad för mig. Jag vet att min kropp inte kommer se annorlunda ut om jag går ner till 70 kg. Det jag behöver för att förändra det jag vill förändra, det är träning och endast träning.
Kan också då påpeka en väldigt konstig sak, och det är att jag den senaste månaden vägt något på 72 kg hela tiden vilket jag inte gjorde månaderna innan det. Har legat på 73-74 kg hela året, nästan enda sen jag kom hem från min förra Thailandsresa (fast då var jag uppe på 75 och vände också. Innan resan vägde jag som jag skrev längre upp, mer runt 70,5-73). Så den här omväxlingen från hård träning flera dagar i veckan till betydligt mer stillasittande och rehab pga knän, har betytt viktnedgång för mig. Då kan man tänka att det är för att jag tappat en massa muskler, visst kanske lite men jag kör samma vikter varje gång jag är på gymmet och tränar mina knäövningar vilket gör att jag inte tappat några muskler i benen. Det kan faktiskt vara så enkelt att den här omvändningen har gjort en skillnad. För det är som man säger, att man behöver variera sin träning för att det ska hända något.
Jag har även släppt på det här lite med att bara vara onyttig på helgerna. Vill jag äta en lussebulle hos en vän en onsdag, ja då ska jag kunna göra det. Känner jag för att baka lite julgodis och sen ta mig en bit, ja då gör jag det. Går jag ut och tar en fika med en vän ska jag kunna köpa en god kaka till kaffet. Ja ni förstår, jag är lite trött på måsten just nu och jag tycker detta är så sjukt skönt! Att inte ha krav när det kommer till min mat. Detta har även fört med sig att jag inte känner att jag måste vräka i mig på helgen, som har varit ett problem innan. Då åt jag inget i veckorna men tryckte i mig på helgen - och hur bra är det på en skala?! T.ex. så åt jag en tryffelbit och lite cracker mix igårkväll. Och det är inte speciellt mkt, eller hur?! Det känns nyttigt för mig att jag släppt på kraven och att jag bara "är" just nu. Det nalkas jul och jag vill kunna unna mig saker, mysa med vänner, sambo och familj. Inte tacka nej till saker som jag egentligen tycker om.
Och när det kommer till träningen så gäller samma sak där. Jag bestämde efter fystesterna till polisen att jag skulle unna kroppen den vila som den behöver. Jag vill kunna träna i framtiden och tänker därför inte slita på knäna så mkt att jag kommer förstöra något så det blir permanent. Både igår och idag har jag haft ont i mina knän så idag blev det inget gym utan "bara" knäövningar och en massa magövningar här hemma. Man måste ta hand om sin kropp och jag har fått så många bevis på att jag kan klara av saker och nå upp till mål jag har, därför tänker jag inte pressa mig själv mer just nu. Det får ta den tid det tar alltså. Även om jag SÅ gärna hade velat dra till gymmet idag och träna, eller sätta mig på en cykel och spinna loss eller kanske dansa lite zumba, så går det inte just nu. Man måste vara smart. Vill jag ha friska och fungerande knän i framtiden gäller det att jag tar hand om min kropp nu när den behöver det.
Hmm, kommer inte på om det var något mer jag ville skriva om detta... Isf kommer det senare. Någon som undrar något eller fattas något? Skriv gärna! No more "hysch-hysch" på denna bloggen ;).
