Fit for fight efter knäont

Dagens aktivitet blev, förutom den milen jag cyklade till och från jobb, 7 km (á 60 min) powerwalk i Skrylle naturreservat. Jag och min vän Ellan körde dit och jobbade oss igenom en skön terräng med snabba steg. Gud vad härligt det är med träningskompisar! Timme gick apfort tack vare att vi snackade non stop, om allt mellan himmel och jord. Det är verkligen så skönt, för man glömmer måstena och gör träningen till en rolig grej istället, ett sätt att umgås.

Och vad vackert Skrylle är nu! Grönt överallt och solen lyste igenom alla träden. Jag tycker faktiskt det börjar bli riktigt jobbigt att masa mig till gymmet nu. Jag går så mycket hellre en lång powerwalk eller springer en runda, än att bege mig till gymmet och missa soltimmar ute. Har man dessutom suttit inne på jobb i 9-10 timmar en dag, ja då är man verkligen inte speciellt sugen på att fördriva ännu några timmar inne. Men så får det såklart bli ibland, som i morgon t.ex. Då blir det antingen gymmet eller spinning med Ellan. Återigen med kompis vilket gör träningen så mycket roligare! :)

Annars då? I fredags var jag ute och sprang på förmiddagen. Hela första delen av rundan gick jättebra och jag hade bra flow, men framåt slutet började det kännas rejält i mitt vänstra knä. Detta resulterade i att jag valde att gå sista 400 m och ju mer jag varvat ner och musklerna fått slappa av lite, ju mer ondare fick jag. Det slutade med att jag knappt kunde ta mig upp/ner för trappan för att det gjorde så ont. Kunde knappt resa mig upp från solstolen jag spenderade tid ute i på balkongen. Jag hade SÅ ont! På med knästöd efter duschen och fick sen ha det på mig hela dagen och hela natten på jobb - inget spring utan stöd. Tacka gud för stödet. Jag kände mig som 80 år i benet och haltade fram - aj, aj :(.

Med detta resultat efter fredagens löptur blev det alltså vila under lördagen. Inga ansträngningar alls för knäet. Idag känns det dock bättre - fit for fight igen! Även om jag nog måste ta det med lugnare steg framåt...