Idag har varit en lång dag! Men en väldigt lycklig sådan. Jag har nämligen idag varit och gjort fystesterna inför polishögskolan! Och jag klarade dom! Fatta, JAG. KLARADE. DOM!!! :D. Jag är så glad så jag inte ens vet var jag ska bli av. Vet inte vad jag ska känna eller hur jag ska uttrycka mig. Jag vill typ skrika av lycka! :).
Lite bakgrund till detta?
Jag har velat bli polis i över 4 år nu. Sökte in första gången när jag var 19 (nu 23) och kom efter 3e ansökan vidare till fystesterna men klarade inte dom. Vägde då 20 kg mer än vad jag gör nu och hade ingen, what so ever, fysisk form. Jag tränade aldrig och "chansade" mest och hoppades på att jag skulle klara det ändå. Gick ju inte va. Sökte in en gång till (man söker 1 gång/termin) men fick pga nytt jobb tacka nej till fystesterna då. Sen har jag haft uppehåll i mitt sökande för att jag känt att jag velat utvecklas mer. Velat växa både personligt och arbetsmässigt. Få mer skinn på näsan och få chansen till att uppleva mer. För 1 år sen kände jag att jag var redo igen. Så nu har jag sökt 3 ggr och kom vidare till fystesterna först nu. Det känns sjukt bra! Och bästa av allt är att all min träning och viktnedgång har hjälpt mig till detta. Jag fick ett nytt synsätt på mig själv och vad hälsa innebar för mig. Det är jag SÅ tacksam för.
Det har varit några väldigt jobbiga veckor ifrån det att jag fick beskedet om att jag var antagen till testerna, med tanke på mina skadade knän och bristen på träning. Har inte kunnat träna som jag velat och jag har varit rädd för hur det skulle påverka mina resultat. Därav den "viktiga frågan". Har känt att jag tränat upp mig så pass bra att jag borde klara testerna, men har haft en jättestor rädsla för hur knäna skulle påverka mig idag. Lyckligtvis så kände jag knappt av något i knäna idag. Helt ofattbart! Haft ont mer eller mindre var dag men idag har det känts bra. Tog 2 värktabletter en timme innan det var dags att sätta igång med testerna och sen på med massa tigerbalsam och knästöden. Det gjorde susen!
Så hur gick testerna då?
Löpningen gick jättebra! Sprang Coopers test (vilket är 2 km som man ska springa på under 10.15 min) på 9.27 min, som för övrigt är mitt rekord. Har tidigare sprungit 9.33 som bästa. Och observera nu att jag inte löptränat på 2 veckor (knappt tränat alls för den delen). Helnöjd! Låg väl någonstans i mitten av alla tjejer i snitt. Kanske till och med bland dom lite bättre.
Sen var det dags för Harres test. Det som jag fasat absolut mest för. Det som gjort att jag haft ont i magen varje(!!) gång jag tänkt på testerna den senaste veckan. Har nog aldrig, verkligen aldrig, varit så här nervös någonsin. ever. Det är en hinderbana som innefattar kullerbytta, hopp över hinder och komma under hinder och runda pinne några ggr. Du har 16 sekunder på dig och du har 2 försök. Jag klarade det på 15.45 sek på första försöket. Med nöd och näppe, men jag KLARADE DET! Och det kvittar verkligen om du hamnar på 12.45 eller 15.45, du ska bara ha klarat det. Efter detta fanns det bara ett test kvar som jag var ganska säker på att jag skulle klara. Så när hinderbanan var klar och han ropa ut min tid sprang jag i famnen på Jim och började nästan gråta av lycka. Jag visste F*N knappt var jag skulle bli av, av lycka. Obeskrivligt!
Sen var det sista testet som bestod av att man skulle lyfta upp en docka på 77 kg med ett visst grepp (här kan man observera att dockan har all tyngd i överkroppen och är mkt mer otymplig att bära än en "riktig" människa) och sen dra denne 15 m bort och lägga ner på marken igen. Detta är sjukt tungt(!) men jag klarade det. Ganska lätt som en plätt faktiskt ;).
Jag är så jävla nöjd och glad så det inte är sant! Och tackar min underbara Jim för att han följde med upp till Växjö idag där testerna utfördes, och för att han peppat och hejat på mig hela tiden. Det har varit en lång dag och vi kom hem för ungefär 1 timme sen. Men vi är båda glada så det räcker och blir över! :)
Och det är obeskrivligt hur coolt det är att vara på ett ställe tillsammans med en massa andra människor som vill exakt samma sak som en själv. Vi har hejjat, skrikit oss hesa idag och hyllat varandra. En jädra gemenskap! Tröstat dom som inte klarade det och grattat dom som gjorde det. Det är precis det som polisyrket ska handla om. Gemenskap och respekt.
Vad händer nu då?
Ja, nu är det bara att vänta. I början på februari kommer jag få reda på om jag går vidare till dom sista testerna (även om man kommit så här långt, och man klarat testerna, är det inte säkert att man går vidare till nästa). Ca 7 000-8 000 sökande och skolan tar in ca 300 elever. Tough shit. Men vi får hålla tummarna helt enkelt! Kommer jag inte vidare så betyder det att jag får fortsätta att söka in och kommer då få göra om fystesterna igen (hope not!!). Nu tänker jag iaf bara "vara" och njuta av denna underbara dag.
I morgon är det dags för självskydd med jobbet. Ska bli skitkul! Ännu en tuff dag att se fram emot! ;). Godnatt och tack för att ni höll tummarna för mig! ♥