Milen!

Jahapp, då var milen avklarad!! :) Rättare sagt för några timmar sen.

Lotta tipsade mig igår om ett spår, Hardebergaspåret, som går nere från stan ändå till Södra Sandby. Det ligger så bra att det passerar igenom Östra Torn (stadsdelen där vi bor) så det tog bara ett par minuter med cykel till där jag kunde "hoppa på" spåret. Hardebergaspåret kallas det för att det tidigare varit järnvägsspår men som numera har blivit en asfalterad cykel/gång-väg. En väg nästan lika bred som en vanlig bil-väg. En väldigt platt och rak, lång sträcka men det gjorde mig ingenting. Många som motionerar på spåret iom att det är bra till både distansträning och intervallträning. Hur fint som helst runt omkring och bara en massa åkrar och natur. Solen sken och jag hade ny musik i lurarna så allt var på topp! :)

Jag var lite nervös innan jag begav mig iväg just för att jag minns att när jag sist sprang milen så tyckte jag det var jättejobbigt. Men samtidigt så hade jag inte koll på pulsen på samma sätt och dessutom så var min kondis inte lika bra som den är nu.

Jag sprang 1/4 (2,5 km) med en puls runt 150-160, under 2/4 låg min puls på runt 160-165 och dom sista fjärdedelarna så låg min puls lite högre, ca 165-175. I snitt blev det 161 pulsslag/minut vilket kändes riktigt bra. Med risk för att låta lite kaxig, så kändes hela milen hur bra som helst! Flåset var aldrig några problem och när jag kom i mål så kändes det som att jag nog skulle kunna springa en bit till. Jag blev ganka förvånad själv över hur bra det gick, men det är som man säger, bara man har viljan så kan man!

Det som tog emot mest var benen. Dom sista kilometrarna så värkte det lite i benen. Men det var ändå så pass lugnt att jag kunde fortsätta att springa utan problem. När jag väl var i mål och saktade in till att börja gå istället, så kändes mina ben så himla stumma! Dom värkte, var stumma och tunga. Gjorde riktigt ont när jag skulle ta över ena benet på cyklen, haha.. Kom på att jag glömt stretcha direkt när jag kom i mål så jag fick stanna och göra det innan jag cyklade vidare hem. Efter stretchningen kändes det genast mkt bättre! Kanske man ska göra det i fortsättningen. Stanna halvvägs och stretcha lite och sen fortsätta igen.. Stretching är verkligen underskattat - såå skönt!

Kan ju avsluta med att säga att jag är såå nöjd! Kändes verkligen inte som några problem för mig att springa milen så det kommer jag definitivt att fortsätta med. Pusshaaj!

Man skulle kunna tro att detta är innan jag begav mig ut, men icke!

Trött men väldigt glad var jag när jag kom hem :)

(bilden blev väldigt ljus.. dont know why..)