tisdag 14 september 2010

Skärpning Susanne!

Tidigare i kväll visste jag precis vad jag skulle skriva när jag satt mig framför datorn. Nu vet jag inte riktigt var och hur jag ska börja. Dagen började iaf med många och tidiga jobbtimmar som sen gick över till en runda till Malmö för att bli fin i håret. Under tiden jag satt och blev färgad av kusinen (som är frisör) så somnade jag till. En varm fön som blåser i mitt kalla, blöta hår. Det var så skönt! Och jag var så trött! När jag kom hem, över 12 timmar efter jag lämnat hemmet på morgonen, så var jag sådär pigg på att träna.

Hela vägen hem från Malmö till Lund så velade jag fram och tillbaka. Velade om det skulle bli någon träning eller inte. Hinner jag träna innan klockan blivit för mkt? Orkar jag träna? Borde jag träna? Kanske borde jag stanna hemma och bara ta det lugnt? Frågorna virrade runt i huvudet och jag har så svårt att säga stopp och nej till mig själv. Kom hem och bad älsklingen bestämma hur jag skulle göra. "Självklart ska du stanna hemma! Lägg dig i soffan och bara ta det lugnt, det förtjänar du!". Jag bad honom vara ÄNNU MER hård och säga till mig på skarpen. För att jag då skulle slippa få ångest och dåligt samvete för att jag inte sticker ut och rör på mig, och för att det är så mkt skönare när någon annan bestämmer så jag slipper ta ansvaret (när det gäller allt annat är det riktigt jävlarenamma i mig). Borde jag få ångest eller dåligt samvete? Nä, jag vet att jag absolut inte BORDE få, SKA få. Men ändå är det så lätt att bara klanka ner på sig själv när man inte orkar vara på topp. Jag är proffs på det.

Jag sa till sambon att "men om jag inte tränar kommer jag få ångest om jag äter en massa (mat)". Alltså vafan, Susanne! Skärpning! Jag känner mig som världens mest schizofrena person ibland. Samtidigt som jag vet och talar om för mig själv att jag faktiskt duger och är bra (fast jag bara tränar 4 ggr i veckan), så säger andra delen av mig att jag inte försöker tillräckligt mkt. Att jag borde orka mera! Panik! Och vadå inte få äta mat för att jag inte tränar och då tror att jag ska bli tjock? Herreguuud...

Jag satt länge vid köksbordet när jag kom hem och funderade på om jag skulle träna eller inte, och om jag skulle träna så kunde jag inte äta något för då pallar jag inte springa, och om jag inte skulle träna så hade jag velat slänga maten i magen så hungrig jag var. Dilemma, I know. Satt och räknade på hur många träningsdagar jag får denna veckan om jag skulle skita i träningen ikväll och bara stanna hemma och ta det lugnt. "I morgon blir det det ju ingen träning för då ska jag hjälpa syrran att flytta hela dagen..", och så höll det på i nästan en halvtimme. En halvtimmes velande som inte borde finnas! Jag borde inte få dåligt samvete! Kom fram till att det blir 4 dagars träning denna veckan, eventuellt 5. Inte fy skam egentligen. Varför då denna panik och känsla av att jag inte duger?

Tack. Tack! Tack för att jag har en träningsblogg att skriva av mig i. Det är underbart att bara få vara här. Jag vet att många grubblar över exakt samma saker och tankar som jag har, men ibland känner man ändå sig så ensam. Jag sa till sambon ikväll "men det är ju bara jag av alla träningsbloggar som jag läser, som blir så här trött och inte alltid är pepp på träning..". Förmodligen är det inte sant, men ibland känns alla andra så hurtiga och duktiga. Precis alla utom jag..

Fast jag vet.. att jag är duktig och kämpar på. Mer än vad många andra gör. Och jag ska tänka på just det ikväll! Gonatt fina träningsmänniskor (och alla andra också för den delen!)!

3 kommentarer:

  1. Åh så känner jag med. Så hemskt!
    Man måste unna sig vila, sömn, mat för att få resultat, men ack så svårt det är...
    Kram på dig

    SvaraRadera
  2. Sv: Tacka vet jag Branäs och knappliftar!!<3=D

    Jag tror att många bloggfisar utelämnar ångest och fusk. Du är ju ärlig, det är säkert uppskattat av andra träningsfreak som trillar in här, för du är garanterat inte ensam! Du ska få låna en bok av mig sen som jag ska tvinga dig att läsa. Just nu tvingar jag mig själv. Den heter "Good enough". Det händer ju faktiskt inget hemskt om man inte strävar efter perfektion jämt, världen går liksom inte under, vet du!;)

    SvaraRadera
  3. Haha, gärna ;) Åh, detta löparknä ställer verkligen till det för löpträningen, så det kommer bli mycket bra tänj- och stretchövningar en tid framöver... vad har du för problem med ditt knä?

    Du duger som du är! Vet du vad, det är klart att alla har sina dagar då vi varken orkar träna, eller är på något vidare humör (och kanske helst vill krypa ner under täcket å sova istället). Sådana dagar tycker jag det är extra viktigt att verkligen tvinga ut sig själv (lätt löparrunda, vad som!) eftersom jag vet att jag kommer må toppen efteråt! :-) Det är ju trots allt en av de stora fördelarna med träning - det kan rädda gråa dagar och rensa ut de negativa tankarna!

    Om man nu verkligen inte orkar ta sig till träningen, så ÄR det ju faktiskt helt okej att flytta fram träningsdagarna. Att kunna unna sig vila, sömn och mat är otroligt viktigt. Kanske kan man sikta på att ta i lite extra på nästa pass.

    Själv ska jag unna mig Ben & Jerry's i kväll :-)

    SvaraRadera