torsdag 28 april 2011

Utmattad löpning

Vackert väder även idag, perfekt när jag skulle ut på min löptur! Startade dagen med ett glas iskall mjölk för att få i mig lite protein, innan jag begav mig ut i solskenet. Rundan blev en 45 min lång, jobbig och svettig sträcka. Jag kände mig mycket piggare i benen än sist jag var ute och det var en skön känsla. Det gick hyfsat lätt första halvan och det enda som var ansträngande för mig var flåset, inte benen. Sista halvan därermot, då var flåset mindre jobbigt men benen värkte och var trötta. Solen stekte som i sin tur gjorde rundan ännu jobbigare.


När jag närmade mig hemmet så var allting väldigt jobbigt, flåset och benen. Väl framme så slängde jag mig över cykeln och vilade huvudet mot sadeln - hela huvudet snurrade. Försökte få ner flåset och satte mig på marken och bara vilade och stretchade lite. Jisses vad det tod tid för flåset att gå ner! Stretchade vidare och gick sen in. Raka vägen mot köket för att göra frukost men var tvungen att stanna upp, snabbt ta vattenflaskan och gå och sätta sig ner för jag var helt illamående och huvudet snurrade som aldrig förr. Hade jag tagit ut mig eller vad?! :O. Nu måste jag ju även påpeka att jag inte hade dom bästa förutsättningarna, inte ätit på kanske 15 timmar (när jag ska jobba natt så sover jag så länge jag kan morgonen innan för att sen orka med natten. Detta resulterar i många timmar utan mat), soligt och varmt och löpning på det. Ja, ni fattar ;). Men med lite mat i magen (frullen bestod av smoothie på turkisk yoghurt, bär och proteinpulver och 2 kokta ägg till det) och solning på balkongen återhämtade jag mig snabbt.


Jag provade precis att mäta ut sträckan jag springer på Eniros kartor och då fick jag att hela sträckan sammanlagt var 7 km lång. 7 km på 45 min är inte fy skam, det är faktiskt bra tycker jag! Speciellt med tanke på att jag springer enbart så snabbt som jag känner att mina knän klarar av. Dom tåler inte hur mycket som helst, jag har alltid mina knästöd på och gör lite stretching innan och efter. Blir alltid väldigt trött i knäna, men dom gör inte alltid ont. Bara värker som om jag ansträngt dom väldigt mycket. Min sambo sa att han tyckte jag hade väldigt dåligt läkekött, och det har jag nog. När jag tänker efter så har saker alltid tagit väldigt lång tid för mig att läka. Jag har haft ont i mina knän från och till i iaf 2 år nu och jag gör övningar, har dragit ner på många pass och bytt ut mot mer anpassad träning, och ändå har jag inte "friska" knän. Ibland undrar jag om det någonsin kommer bli bra, men då tänker jag snabbt att det är klart det kommer bli bra. You have to stay positive! :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar